Skrovmål
Igår eftermiddag var jag och Josefin på stpmuskel, svetten lackade (ok, den RANN) och jag blev riktigt slut. Träningsvärken i benen var inte heller nådig. Så vägen hem kändes lång. Hungern rev i magen och jag kände hur humöret började bli sämre.
MEN; kvällen bjöd på en delikatess utan dess like. Som Josefin poängterade: "det smakar som ett skrov", jag vet inte om jag kan hålla med om detta, men det var nog godare. Vad som stod på bordet var blodpudding, lingonsylt, bacon, bregott och morötter. Det trodde jag aldrig, att blodpudding skulle vara det godaste jag ätit på mycket länge.
När vi var små åt vi alltid blodpudding då vi fyllde år (det gick snabbt) så jag har nog haft en skräck av det sedan dess. Men tänk så fel man kan ha. Det var bara gott!
/Fanny
Kommentarer
Trackback
