nu får det vara NOG!
Visst är det sådär underbart härligt när man står i kassan på matbutiken XXX. (Vill inte nämna butikens namn, blir nog censurerad alternativt kölhalad av Herr Larsson då!)
Har just handlat på eget bevåg tillsammans med Pelle inne i XXX Maxi och ska betala. Med XXX-kortet. Vårat gemensamma XXX-kort. Med alla matpengar på. Och det vill inte fungera.
Kassören tittar på en med en konstig blick, sådär ni vet, hon försöker klistra på ett leende eftersom jag är kund men egentligen tänker hon "jaha, ännu en övermodig fattig student". Jag ber om ursäkt och slänger upp telefonen, försöker febrilt få tag på Fanny som är kollektivets kassör, men icket. Hon sitter på bussen till neråt söder och har inte på mobilen. Josefin arbetar så hon svarar inte heller! Paniken sprider sig illmarig i kroppen. Men mina vänner, frukta icket! Pelle drar fram sitt visa-kort och räddar oss alla.
Tur var väl det. Lite pinsamt att gå och lämna tillbaka varenda vara. Det måste nog vara värre än skamvrån. Värre än "the walk of shame", värre än att stå på torget och bli spottad på.
Eller kanske inte värre än det där sista. Men ändå, ni fattar.
Så, idag har vi lärt oss att inte använda oss av vårat XXX-kort ett tag framöver, ringa internetbanken och skälla ut dem, och, gott folk, att alltid ha en människa med ett tankat visa-kort med sig när man handlar,
bara för ifallatt, man är ju inte den som är den, som ställer sig på torget och blir spottad på.
