Dagens happening på Ålidhem.
Har just kommit hem från en föreläsning nu på förmiddagen och mycket hann hända mina vänner!
Jag och Josse tog till den ökända akademiska kvarten b.la. Fick även veta av en sur tant på VFU:n (tanter som fixar VFU) att jag ska tillbringa ca 3 veckor i Ö-vik. Jag ska tydligen pendla 20 mil per dag. I tre veckor á fem dagar i veckan. Men det visste hon inte riktigt säkert, för skolorna hade inte ringt tillbaka och verifierat att vi får komma. Detta sa hon på det mest spydiga sättet hon kunde. Sedan tackade jag för mig och gick därifrån en smula otillfredställd och ringde J och beklagade mig. Hon kontrade med saker som "Kämpa in i det sista" och i sann Grynet-anda "Ta ingen skit!". Eller det sa hon kanske inte direkt men det var den känslan jag fick! Så medan jag gick hem med ett mycket bättre humör så ser jag att en buss har krockat precis utanför vår lägenhetsbyggnad! Och det luktade lim när jag gick förbi den smått skadade bussen. Bara en liten notis sådär. Och det värsta var att när jag gick förbi den krockade bussen på vägen så smyger en annan buss upp bakom mig och jag märker den i sista sekund så jag hoppar åt sidan med hjärtat i halsgropen!
Så, alltså, på ungefär en halvtimme hann jag känna många känslor! Pissnödighet, ilska, uppgivenhet, rädsla, glädje, och gränsen till utplåning.
Men, vadå, det är ju bara en vanlig dag på Ålidhem.
Jag och Josse tog till den ökända akademiska kvarten b.la. Fick även veta av en sur tant på VFU:n (tanter som fixar VFU) att jag ska tillbringa ca 3 veckor i Ö-vik. Jag ska tydligen pendla 20 mil per dag. I tre veckor á fem dagar i veckan. Men det visste hon inte riktigt säkert, för skolorna hade inte ringt tillbaka och verifierat att vi får komma. Detta sa hon på det mest spydiga sättet hon kunde. Sedan tackade jag för mig och gick därifrån en smula otillfredställd och ringde J och beklagade mig. Hon kontrade med saker som "Kämpa in i det sista" och i sann Grynet-anda "Ta ingen skit!". Eller det sa hon kanske inte direkt men det var den känslan jag fick! Så medan jag gick hem med ett mycket bättre humör så ser jag att en buss har krockat precis utanför vår lägenhetsbyggnad! Och det luktade lim när jag gick förbi den smått skadade bussen. Bara en liten notis sådär. Och det värsta var att när jag gick förbi den krockade bussen på vägen så smyger en annan buss upp bakom mig och jag märker den i sista sekund så jag hoppar åt sidan med hjärtat i halsgropen!
Så, alltså, på ungefär en halvtimme hann jag känna många känslor! Pissnödighet, ilska, uppgivenhet, rädsla, glädje, och gränsen till utplåning.
Men, vadå, det är ju bara en vanlig dag på Ålidhem.
Kommentarer
Trackback
