Kollektivlivet!

Efter mina månader i etiopien, var jag spyless på att äta ute. Restaurang vareviga dag gör en rätt trött, och varje gång jag har kommit hem har jag bara längtat till att få laga egen mat. Men nu när jag är hemma kan jag konstatera att det är inte så himla roligt att laga mat varenda kväll. Missförstå mig inte; jag gillar att laga mat och jag tycker att det är GOTT med mat hemma. Men samtidigt kan jag sakna det här med att kunna gå ut varenda kväll, köpa mat och inte bli ruinerad. En Injera till lunch för en tia. Sen lite lyxigare mat till middag för en tjuga. När man i Etiopien sedan bestämmer sig för att laga mat hemma (kanske en gång i veckan..) så är det lycka att få laga mat. Inspirationen flödar och de få ingridienserna till trots blri varje middag hemma en fröjd.

Några favorit-egen-lagade maträtter i Etiopien är:

- Grönsakssoppa med de grönsaker som fanns att få tag på för dagen

- Pasta med avocado

- Linsgryta med morötter

- Potatis, morot och rödbeta i ugn

- Och så festmåltiden; TACOS, med krydda skickad från Sverige, grönsaker och köttfärs som man jagat runt Addis i fem timmar för att få tag på, egen bakade tortillabröd, egengjord salsa och guaccemole. Yoghurtsås. Sjukt gott. Trevligt.

Kanske är det med maten i Etiopien att den får ta tid? Att laga mat hemma en kväll är något som tar en hel kväll, och det ska det göra. Hemma är det ofta så att man kommer hem, är hur hungrig som helst, måste äta NU för att sen väntar Iksu. Dagen är uppbokad och trots att kyl och frys är fyllda med all möjlig mat, finns inget att laga. Kanske är valen för många? 

Nu; IKSU

/Fanny